Romanen
Som förhoppningsvisalla mina tre läsare vet skriver jag, lubbylicious, en bok; en sjuhelvetes till bok som projektarbete. Och för att visa min uppskattning lägger jag ut ett utkast av inledningen på kapitel tre. For the viewers! Mycket nöje!
Som en kanot i en forsränna kastade den sig utför kaklet på det brant sluttade taket. Från att för några sekunder sedan ha befunnit sig i luften fritt svävande mot det okända var den nu ett med planeten. Hastigheten steg successivt med tiden och den närmade sig kanten; det som skiljde denna från fotfäste och ett nytt fritt fall.
En stor droppe föll ned från taket ovanför Majoren. Ljudet från när den slog i trottoaren var dovt, det var som om den ursäktade sig själv. Det var den första av många fler, det var öppningsscenen varefter allt exploderade likt en naturens symfoni. Efter någon minut smattrade regndropparna ned mot gatan med frenetisk ihärdighet. Majoren såg det med torr likgiltighet, det var som om han redan hade förutsett händelseförloppet. Bortom regnet skymtades skyn mörk och nedstämd. Det var som om gud hade vaknat ur drömmarna, slungats tillbaka till verkligheten och vredgats över hur hans skapelse hade utvecklats, som om han hade vaknat upp sent på en måndag och fått insikten av att han missat det där viktiga mötet. Blixten slog ned i fjärran som ett spjut kastat från himlen och i dess hasor kom dess ständiga följeslagare åskan med ett bullrigt hammarslag. Dagen fick aldrig en chans att gry, den vaknade upp för att sedan åter sänkas i mörker likt föregående kväll."
Det ni! // "det luktar vår och äldre herre!"
Som en kanot i en forsränna kastade den sig utför kaklet på det brant sluttade taket. Från att för några sekunder sedan ha befunnit sig i luften fritt svävande mot det okända var den nu ett med planeten. Hastigheten steg successivt med tiden och den närmade sig kanten; det som skiljde denna från fotfäste och ett nytt fritt fall.
En stor droppe föll ned från taket ovanför Majoren. Ljudet från när den slog i trottoaren var dovt, det var som om den ursäktade sig själv. Det var den första av många fler, det var öppningsscenen varefter allt exploderade likt en naturens symfoni. Efter någon minut smattrade regndropparna ned mot gatan med frenetisk ihärdighet. Majoren såg det med torr likgiltighet, det var som om han redan hade förutsett händelseförloppet. Bortom regnet skymtades skyn mörk och nedstämd. Det var som om gud hade vaknat ur drömmarna, slungats tillbaka till verkligheten och vredgats över hur hans skapelse hade utvecklats, som om han hade vaknat upp sent på en måndag och fått insikten av att han missat det där viktiga mötet. Blixten slog ned i fjärran som ett spjut kastat från himlen och i dess hasor kom dess ständiga följeslagare åskan med ett bullrigt hammarslag. Dagen fick aldrig en chans att gry, den vaknade upp för att sedan åter sänkas i mörker likt föregående kväll."
Det ni! // "det luktar vår och äldre herre!"
Kommentarer
Trackback
